En elev lät tankarna vandra efter att hon avslutat en problemlösningsuppgift. Samtidigt som tankarna vandrade klottrade hon i sitt häfte, helt i sin värld. Hennes bänkkamrat och jag iakttog henne en god stund innan hon upptäckte publiken. Bilden tänker jag spara till den dag vi ska prata om symmetrier. Är den symmetrisk eller inte?
… när jag finner klokheter att läsa från andra lärare. Särskilt när ”jag springer på något” jag alldeles uppenbart tidigare missat. Hur kan jag ha missat alla klokheter på visesiskolan eller School is cool? Lärarens ödmjuka inställning till sitt uppdrag och sina elever är fantastisk, tycker jag. Hennes sätt att beskriva sin inställning inspirerar. Beskrivningar som är alldeles självklara beskrivningar av även min vardag, mitt arbete. Två speciella stycken fastnade lite extra:
”Till mig kan man aldrig säga att en elev inte kan. Elever kan om vi lärare förklarar hur, vad och varför. Elever kan om vi lärare ställer rätt slag av frågor och om vi lärare undersöker, undervisar och utmanar.
I fråga om kamratrespons kan alla mina elever ge varandra konstruktiv återkoppling eftersom jag har gett dem konstruktiv återkoppling, såväl
skriftlig som muntlig många, många gånger och därmed varit en modell för hur – återkoppla. Mina elever kan ge varandra respons som är konstruktiv eftersom jag har undervisat dem om vad konstruktiv respons är och vad det leder till. Mina elever kan ge varandra respons eftersom vi alla har gemensamma begrepp och matriser vilka är anpassade så att eleverna har möjlighet att förstå dem. Mina elever kan även utifrån kamratrespons bearbeta text mot ökad kvalite och uttrycksfullhet.”
”Jag förarbetar. Det gör jag. Före en lektion söker jag spännande ingångar som kan inspirera och jag för alltid en dialog med Lgr11. Däremot planerar jag aldrig längre än en lektion framåt. På så vis följer min undervisning elevernas lärande. Att jag inte planerar i detalj flera veckor framåt betyder inte att jag inte är strukturerad. Det är jag. Väldigt.
Jag efterarbetar. Mer än jag förarbetar. Men efterarbetet är för mig det egentliga förarbetet. Det är efter en lektion jag ser vad vi ska arbeta mer med nästa lektion och hur vi ska arbeta. Efterarbetet ser jag med andra ord inte enbart som ett summativt arbete utan snarare ett arbete som formar hur vi börjar vårt nästa möte i klassrummet.”
Har du också missat hennes blogg? Isåfall har du något att se fram emot!
… kraft, färdväg, inspiration eller positiva känslor:
”A goal is a dream with a plan.”, Chris McCormack.
”Courage to continue.”
”Don’t think outside the box. Think like there is no box.”
Teachers need to select sequences of tasks, so that, over time, students’ experiences add up to something important.”, Hiebert.
”Instead of complaining about your circumstances, get busy and create some new ones.”
If it doesn’t challenge you, it doesn’t change you.”
”Quality means doing it right when no one is looking.”
Jag har dem uppskrivna på lite olika ställen för att inte glömma; t ex på mitt RoadID, på post it-lappar på anslagstavlan framför mitt skrivbord på jobbet, i träningsdagboken.
Om du vill hitta kloka ord som passar dig kan jag rekommendera att följa @GreatestQuotes eller @Inspire_Us på Twitter.
I vårt projekt har vi sökt någon med kunskap om samband och kopplingar mellan matematik och läsförståelse på ett mer allmänt plan. Det tycks finnas gott om kunskap kring samband mellan läs- och skrivsvårigheter och matematiksvårigheter, men det är inte det vi vill fördjupa oss i just nu. Efter mitt tidigare inlägg om Läsförståelse i matematikprojekt fick jag vetskap om Magnus Österholm. Bingo!
Jag har läst:
– Kan vi separera läsning från matematikämnet?
– Läsförståelsens roll inom matematikutbildning
En slutsats är ”att det finns behov att av att behandla läsning i matematikundervisning eftersom elever på egen hand tenderar att utveckla bristfälliga lässtrategier”. En bristfällig strategi är att eleven fokuserar på texten i sig, kanske genom att identifiera nyckelord, och egentligen inte på betydelsen av texten.
Hur vi har lyckats missa denna kunskapskälla? Det är en klantig historia som inte lämpar sig att bekänna här. Så kan det vara.
Läs den! Den hjälper dig att genomföra lektioner där eleverna löser problem på ett sätt som stimulerar och utvecklar elevernas tänkande, resonerande och engagemang i ett socialt sammanhang, på ett hyggligt kontrollerat sätt, vilket förbereder dem för sin yrkesverksamma gärning. Det är inte lätt, men bättre än att lära ut en metod som eleverna ska imitera för att sen lösa problem.
Jag försöker att tillämpa strategierna författarna presenterar, något som gör att min undervisning bygger på elevernas tankar och ideer med så lite improvisation som möjligt i stunden. De sammanfattar det i fem steg, men väljer själva att lägga till ett försteg som ligger till grund för arbetet (steg 0).
FÖRE LEKTIONEN:
0. Förberedelse: Sätt upp mål och välj ett problem.
1. Förutspå strategier och representationsformer: Hur kommer eleverna lösa problemet? Vilka svårigheter kan de komma att möta? Hur ska jag bemöta möjliga felaktigheter? Vilka tankar kan eleverna ha? Fastna i?
UNDER LEKTIONEN:
2. Följ elevernas arbete:Vem gör vad? Hur tänker eleverna? Ställ frågor. Supporta diskussioner. Skaffa underlag till en gruppdiskussion.
3. Välja elevlösningar: Vilka typer av lösningsidéer ska visas och diskuteras? Vems?
4. Sekvensera elevlösningar: I vilken ordning ska elevlösningarna visas/diskuteras?
5. Koppla samman elevlösningar: Skapa frågor som länkar samman matematiken bakom olika lösningsidéer.
Allt med målet i sikte.
Bok: Five Practices for Orchestrating Productive Mathematical Discussions av Margaret S Smith & Mary Kay Stein.
Delar av bokens innehåll finns även här.
Jag vill betona att det är rika problem som är aktuella.
”@Korlingsord: Min bästa läxa kallas inte läxa. Det kallas iver, nyfikenhet, vilja och att jag säger ja till eleverna. De får.”
Motivation, inspiration, lust, glädje, kul och utmaning.
”@Lancefestivalen: En skola som måste erbjuda #läxhjälp är inte en skola för alla.”
”@lisaadamson69: ”An important part of digital literacy is knowing when to use a non-digital source”(Lankshear and Knobel 2008)”
Just nu undervisar jag inte någon grupp elever inom ramen för ett 1-1-projekt, men det kan kanske bli så nästa läsår. Någonstans har jag påbörjat en mental förberedelse för att i så fall påbörja ytterligare en förändring av min undervisning. För visst är det så att ny utrustning inte bidrar till resultatutveckling hos eleverna om undervisningen bedrivs på samma sätt som innan (enl forskning)?
”@Anna_Kaya: ”Lärarlösa lektioner” ska bort sägs det, men vem undersöker vilket lärande som sker i klassrum med ”vi-tar-vem-som-helst”-vikare?”
Precis! Hos oss på Skolan är detta verkligen en relevant fråga.
Jag har läst en artikel; Orchestrating Productive Mathematical Discussions. I artikeln presenteras en fem-stegsstrategi för att arbeta med problemlösning. Genom att använda sig av strategin kan man undvika improvisationer.
1. Förutse elevernas lösningar.
2. Handleda eleverna under problemlösningslektionerna.
3. Välja ut elevlösningar.
4. Sekvensera elevlösningarna utifrån ett matematiskt innehåll.
5. Koppla samman det matematiska innehållet i elevlösningarna.
Jag och mina kollegor har läst artikeln som en del i den handledning vi får inom ramen för vårt Matematikprojekt. För oss var det inget nytt, det är något i den stilen vi försöker göra. Men det kan vara ack så svårt att lyckas ändå. Ofta faller det tillbaka på en själv, man var helt enkelt inte tillräckligt förberedd på problemet eller så var det ett illa valt problem. Eller något annat.
Vi märker att vi blir bättre på att handleda eleverna andra gången man gör ett problem. Självklart måste det bero på att steg 1 är genomfört på ett mer noggrant sätt. Man har värdefulla erfarenheter från första gången man gjorde problemet.
Att författarna koncentrerat det till fem steg och satt det på pränt ger en struktur att försöka hålla sig till varje gång.
Fröken Matematik 